Den vackraste ❥

Åh vad du är saknad, ängel. ♥



Ett år.

Imorron är det ett år sen Camilla omkom i bilolyckan utanför Södra vi. Ett helt år sen dess. Jag kan knappt förstå att tiden gått så fort. Jag saknar henne så. Mitt hjärta värker och jag vill inte vakna imorron. Jag vill bara vakna upp ur denna hemska mardröm. Om jag bara hade kunnat göra något, om jag bara hade varit där och hindrat henne från att sätta sig bredvid en berusad person. Om jag hade gjort det, så hade detta inte hänt. Hon hade fortfarande varit vid liv. Och jag hade fått krama om henne igen och sett henne le, för det var verkligen det vackraste med Camilla. Hennes leende och hennes vackra ögon.

Men mitt liv kanske går vidare, jag blir äldre och fortsätter med mitt, men Camilla förblir 19 år.
Hon hade hela livet, men allt förändrades på en kväll.
 

Camilla, var du än är, så hoppas jag att du hade det bra nu. Att du äntligen har fått ro och mår bra. Jag tänker på dig dagligen och jag önskar att jag kunde få se dig och prata med dig en sista gång.
 
Jag älskar dig. ♥
 
 
 



Idag går mina tankar till dig.

 

Tiden bara fortsätter, men du förblir 19 år.
Idag är de 8 månader sen du försvann.
Jag kan fortfarande inte förstå att du är borta.

Jag hoppas du har de bättre där du är nu.
Camilla ♥




Don't drink and drive!

Att få besked om att ens vän är borta, tog riktigt hårt på mig. Jag hade inte träffat Camilla på två år, och jag hade sett fram emot att träffa henne denna sommar. Jag längtade så mycket efter henne. Hennes skratt, hennes leende som fick en att bli riktigt glad, henne skönhet som bara utstrålade. Men så blev de inte..

Camilla och jag träffades på en internetsida för några år sen. Vi hade kontakt till och från i ett år tills vi beslutade oss för att träffas. Så vi bestämde träff på stan i Vimmerby och jag mindes hur nervös jag var. Men när vi väl sågs fick jag en kram och hon log som en solstråle. De regnade den dagen, men hon fick mig att glömma bort de helt.

Sen ett år senare så beslutade vi att träffas igen. Denna gången på samma plats igen, vi samma tid. Och denna dag sken solen. Vi sprang runt i olika affärer och skrattade medans alla sneglade på oss, men inget kunde stoppa oss. Vi var båda två lyckliga och alla andra försvann in i mängden. De var bara Camilla som existerade för mig just då.

Sen vet jag inte vad som hände. Vi tappade kontakten trotts att vi alltid lovade varandra att vi aldrig skulle glömma bort varandra. Hon flyttade till Stockholm för att plugga och jag började på gymnasiet här hemma. Vi pratade någongång iblad på Skype och msn, hon fick mig alltid på bättre humör, min ängel.

Och de gick några år, och vi pratade inte alls med varandra längre. Hon hade sitt liv, och jag hade mitt. Sen av en slump gick jag in på en utan hennes barndomsvänner bilddagbok och läste R.I.P Camilla "Milla" Johansson.
Mina tankar for runt i skallen och jag tänkte, de kan inte vara min Camilla?!
Jag letade igenom denna tjej bilddagbok tillbaka i några månader och såg bilden på henne. De var Camilla som hade omkommit. Jag släppte datamusen och bara stirrade in i skärmen. De var helt tyst i huset hemma, inte ett ljud, ingen musik, ingenting. Jag kände hur ögonen började fyllas med tårar, jag kände hur underläppen började skaka och jag såg hur knytnäven formade sig och jag drämde till den i skrivbordet och började skrika. Tårarna rann och mitt hjärta skrek NEEEJ!
Varför just Camilla?! Varför denna vackra ängel?!
Den natten hade jag svårt att somna. Jag låg i sängen och stirrade upp i taket och kände hur tårarna började rinna igen.

Dagarna efter var dom jobbigaste dagarna i mitt liv. Har aldrig varit så ledsen och arg på samma gång som denna gång. Känslan att man aldrig mer får träffa denna underbara och vackra person gjorde ont i hela mig. Jag saknar henne så, älskade Camilla.

Så snälla ni som läser detta, kör aldrig om ni druckit. De minsta lilla påverkar eran körning. Var rädd om varandra och ta vara på varandra. Lev i nuet, man vet aldrig när de tar slut.
Jag har ofta läst i tidningen eller hört på nyheterna att flera personer omkommer i olika olyckor, och jag tänkte alltid "detta kommer aldrig hända mig" men de hände inte mig, utan min syster. Så var rädd om varandra. Skratta, älska, le. En dag, som sagt, kan de vara försent.

Camilla, om du någonsin ser ner på mig uppe ifrån himlen, du ska veta att jag saknar dig. Jättemycket. Och jag ångrar att vi aldrig sågs mera. Du finns föralltid i mitt hjärta och jag minns dig varenda dag. Vi ses snart uppe i himlen. Jag älskar dig. ♥


Första bilden är taget ifrån minnesgruppen till Camilla på facebook.
Och den andra har jag tagit när jag besökte hennes grav.

R.I.P Camilla Johansson. ♥
Finaste ängeln.
*13 September 1992 - †24 Augusti 2011.




Jag saknar dig ..

♥ ♥ ♥