Ett år.

Imorron är det ett år sen Camilla omkom i bilolyckan utanför Södra vi. Ett helt år sen dess. Jag kan knappt förstå att tiden gått så fort. Jag saknar henne så. Mitt hjärta värker och jag vill inte vakna imorron. Jag vill bara vakna upp ur denna hemska mardröm. Om jag bara hade kunnat göra något, om jag bara hade varit där och hindrat henne från att sätta sig bredvid en berusad person. Om jag hade gjort det, så hade detta inte hänt. Hon hade fortfarande varit vid liv. Och jag hade fått krama om henne igen och sett henne le, för det var verkligen det vackraste med Camilla. Hennes leende och hennes vackra ögon.

Men mitt liv kanske går vidare, jag blir äldre och fortsätter med mitt, men Camilla förblir 19 år.
Hon hade hela livet, men allt förändrades på en kväll.
 

Camilla, var du än är, så hoppas jag att du hade det bra nu. Att du äntligen har fått ro och mår bra. Jag tänker på dig dagligen och jag önskar att jag kunde få se dig och prata med dig en sista gång.
 
Jag älskar dig. ♥
 
 
 



Thunder.




Photoshoplek.

 



Green Day - Let yourself go!

Jag har en känsla av att Green Days nya album Uno kommer att bli riktigt jävla bra!
Åh vad jag längtar! ♥
 
 



Teo badar :)

 
 
 



Kvällens skörd.